På vår postlåda står det en prydlig liten skylt med följande text:
Nej tack till reklam, men gärna Ikeakatalogen.
Undra vilken del som är svår att förstå? Vi får nämligen en del reklam i lådan i alla fall. Någon ikeakatalog fick vi däremot inte. Förskräckligt . Således fick jag beställa den via hemsidan. Och det kunde man inte göra förren 29 augusti. Och sedan var det en veckas leveranstid. Så nu - äntligen - har jag dyrgripen i min hand. Det enda som saknas är en stund till övers i lugn och ro med en kopp kaffe för att kunna njuta av 2009 års version .

Jag tillhör ju dock dem som har sådan tur, att Ikea endast ligger på 10 minuters avstånd hemifrån . Det brukar bli något besök i månaden, minsann. Vardagslyx! Senast fick ett par stycken Jorun följa med hem. Som nytt i soffhörnan för en liten peng. Me like!

Vi har varit ensamma hela helgen, jag och kidsen. Pappan har varit och svensexat en blivande brudgum. Det mest spännande som hände igÃ¥r för vÃ¥r del, var ett besök i lekparken. Vi skojade till det och gick ända till lekplatsen “pÃ¥ andra sidan stora vägen” .
Tur att jag har kameran att roa mig med, jag tröttnar lixom pÃ¥ gungor, grävskopor och rutschkanor lite fortare än min vilda treÃ¥ring… .

PS-kursen; Idag har vi fått ta del av ett coolt makro, Urban Acid. Blir lite häftigt minsann. Kanske inget man använder på alla foton, men det kan vara kul att köra emellanåt.

När vi gifte oss fick Pär en tandemskärmflygning i morgongåva. Närmaste stället för att genomföra flygningen är för vår del Österlen.
Det har dock visat sig svårt att få flygningen genomförd. Antingen är det fullbokat när vi kan, eller så blir det inställt. Väder och vind är ju avgörande för om det ska gå att flyga eller inte. För ett par veckor sen när vi bokat tid, fick Pär besked om att det inte gick att flyga redan på förmiddagen så då gav vi oss inte iväg, men igår verkade det vara grönt ljus. Pär pratade med flygkillen precis innan vi körde - allt såg bra ut. Vi packade således in hela familjen i bilen, körde 1,5 h söderut - varpå vinden hade mojnat när vi kom fram!! Fullständigt!
Några tappra skärmflygare kämpade uppe på berget, men det blev inte mycket luft i seglen överhuvudtaget .
Riktigt trist. Jag vet inte vem som var mest besviken - jag eller Pär. Theo och Biggles verkade dock inte speciellt missnöjda - det blev en promenad och lek i de vackra omgivningarna - och Kasper sov hela tiden. Efter att ha surat ett tag och beundrat utsikten, åkte vi in till Ystad och strosade ett varv bland de fina gamla husen. Ystad är faktiskt en oväntat mysig liten stad.

Vi Ã¥t även en pizza pÃ¥ vad som mÃ¥ste ha varit Ystads Sämsta Pizzeria - den enda vi hittade som passade vÃ¥ra behov för stunden (mat snabbt och lätt och utan krÃ¥ngel - det var inte läge att gÃ¥ pÃ¥ finrestaurang med trött treÃ¥ring och hungrig bebis). Se upp för pizzeria Istanbul i Ystad! Ingen kunde väl ana att tillägget “Special” efter Kebabpizza innebar att den ocharmige pizzabagaren skulle slänga pÃ¥ en rödbeta och nÃ¥gra inlagda smörgÃ¥sgurkor pÃ¥ pizzan??

Eftermiddagen igår blev inte riktigt som vi tänkt oss. Men för att se det från den ljusa sidan; jag fick åtminstone chans att leka lite med kameran i fina omgivningar .

PS-kursen: Colourpop, Linsöverstrålning

Jag kommer ihÃ¥g det frÃ¥n när Theo var nyföding. Hur kroppen bara en dag kändes…. ungefär som en urvriden disktrasa. Sömnbristen som inte alls besvärat tidigare blev över en (sömnlös) natt urjobbig. Det var ungefär efter tre mÃ¥nader. Och nu när lillprinsen är snart tre mÃ¥nader, verkar det vara samma sak. Den här veckan har varit oändligt lÃ¥ng. Jag är sÃ¥ trött. Jag vill bara sova. En hel natt. Det känns i min kropp nu, att det var tre (minst, graviditetens sista mÃ¥nad innebar ju oftast inte heller sammanhängande sömn) mÃ¥nader sedan jag sov ordentligt. Även om Kasper sover relativt bra om nätterna, han äter nÃ¥gra gÃ¥nger och sover oftast vidare därefter, är jag trött nu. Det märks pÃ¥ mitt tÃ¥lamod om dagarna.
Efter vår greklandssemester om någon vecka (innan dess vill jag absolut inte mixtra med amningen) ska jag testa att pumpa ur och se om Kasper kan tänka sig flaska, så jag får sova ut en natt då och då. Jag längtar. Jag blir en bättre mamma om jag får sova lite mer.

Tusen tack till alla som hört av sig efter nedan inlägg. Det gör mig väldigt glad. Tack ! Nu hoppas jag att det inte är en engångsföreteelse utan att de som gett sig tillkänna säger ett litet hej någon gång då och då. Det uppskattas massor!
Det jag uppskattar allra mest är er feedback, tankar, tips, anekdoter - egna erfarenheter helt enkelt, om sÃ¥dant jag kanske skrivit om. MÃ¥nga verkar känna att man inte kan kommentera om man inte har en egen blogg. SÃ¥ är det absolut inte. För att kommentera mÃ¥ste man ha en mailadress, men nÃ¥got mer behövs inte, sÃ¥ det är inga problem för “blogglösa” besökare heller . Och Ã¥terigen - man mÃ¥ste inte alls skriva varje gÃ¥ng. Men ibland - jag tackar och bockar!

Kasper är så nyfiken och medveten numera. Hans vakna stunder blir även allt längre, följt av längre sovpass. Han gillar att sitta i knäet, eller halvsitta i exempelvis i soffan. Där ser och följer han allt som händer runt omkring honom med stort intresse. Vad storebror gör, vad Biggles gör, hur en solkatt rör sig på väggen, hur det blåser i ett träd utanför. Allt i världen är nytt och spännande!

Jag försöker även ha Kasper liggandes på magen några stunder varje dag. Dels för att det är bra för honom att träna nacke och armar, och dels för att ny forskning visar att rådet att spädbarn ska sova på rygg för att minska plötslig spädbarnsdöd, samtidigt ökar risken att de ska få platt eller sned skalle. Både på BVC och i media har det talats en del om detta på sistone, så därför försöker vi träna på mage varje dag, även om det inte är helt uppskattat av lilleman .
De där olika råden som man bör följa ändrar sig titt som tätt, rekommendationerna har ändrats en del bara sedan Theo var liten, och därför känns det ibland svårt att följa dem, eller veta vad som egentligen är bäst. Men vi gör vårt bästa .

Och så en fundering, som återkommer med jämna mellanrum; Vilka är ni egentligen som besöker min blogg? Efter det där förra påpekandet var det några, för mig, nya besökare som hörde av sig, vilket var jätteroligt. Jag fick faktiskt själv ett par nya favoritbloggar att besöka tack vare det.
PÃ¥ sistone har besöksantalet här dock ökat markant. FrÃ¥n i snitt 60 unika besökare per dag, till mellan 90-120 unika per dag. De som tar sig tid att lämna nÃ¥got litet spÃ¥r, ger feedback och delar med sig av egna erfarenheter eller tips, vilket uppskattas väldigt mycket, är nästan uteslutande “stammisbesökarna”. Stort tack till er! Ni vet vilka ni är .
De flesta tycks dock ytterst sällan ta sig tid att lämna avtryck och ge sig tillkänna, vilket onekligen väcker en hel del nyfikenhet. Vilka är ni som läser här? Vilka är det som kommer hit regelbundet eller följer bloggen via rss? Hur hamnade ni här? Vad gör att ni kommer tillbaka?
Och som jag sagt många, många gånger förut - man måste absolut inte lämna kommentarer vid varje besök, det finns inget som helst krav på det. Men att lämna en liten kommentar någon gång emellanåt kostar ju faktiskt ingenting .

I förra veckan kom Linda (+ tre) och Hannah (+en) över på lunch. Och så plötsligt var där fem tokglada borderterriers i trädgården . Grannarna måtte ha trott att vi startat kennel .
Det är väldigt skoj att vi kan ha fem vuxna hundar, varav tre är hanar och två är tikar, busandes lösa tillsammans . Lite sällskap på en vanlig vardagslunch var också uppskattat av hemmamamman!

Linda lyckades med bedriften att fånga alla fem på samma bild!